Maria Christina Röhl, född i Stockholm den 26 juli 1801, död i Klara församling, Stockholm den 5 juli 1875, var en svensk porträttmålare som avbildade ett flertal samtida kända personer. Medlem i konstakademien (1843) och hovleverantör. Hennes tavlor hänger bland annat på Nationalmuseum i Stockholm. En samling av 1800 porträtt finns på Kungliga Biblioteket. Maria Röhl växte upp i en rik familj, men då hon blev föräldralös 1822 drabbades hon av fattigdom. Hon tänkte först bli guvernant, men professorn och kopparstickaren Christian Forsell undervisade henne då i teckning; hon hade redan tidigare undervisats av målaren Alexander Hambr??, och fick nu lära sig att utföra snabba och realistiska porträtt i blyerts; hon arbetade i blyerts och krita i svartvitt. Hon bodde hos familjen Forsell, där hon först avbildade familjens vänner och sedan, då det hade blivit modernt att låta avbilda sig av "mamsell Röhl", försörjde hon sig på detta i trettio år. Hon utnämndes till kunglig hovmålare 1843, studerade 1843-1846 under Leon Cogniet vid Franska konstakademien i Paris och hade sedan en atelj?? i Brunkebergs hotell i Stockholm. Fotografikonsten blev en svår konkurrent under hennes sista år. Även systern Eva Röhl (1810-96) uppges ha haft viss konstärlig begåvning.  Related Paintings of maria rohl :. | 1913 Staatsgalerie Moderner Kunst, Munich | Allegory of Fettility | The merry homecoming | Market Scene | tete de jeune homme |
Related Artists:
Adriaen Pietersz Vande Venne
Dutch 1589-1662
Antonio Pisanello
1395-1451 Italian Antonio Pisanello Galleries professionally as Antonio di Puccio Pisano or Antonio di Puccio da Cereto, also erroneously called Vittore Pisano by Giorgio Vasari, was one of the most distinguished painters of the early Italian Renaissance and Quattrocento. He was acclaimed by poets such as Guarino da Verona and praised by humanists of his time who compared him to such illustrious names as Cimabue, Phidias and Praxiteles. He is known for his resplendent frescoes in large murals, elegant portraits, small easel pictures, and many brilliant drawings. He is the most important commemorative portrait medallist in the first half of the 15th century. He was employed by the Doge of Venice, the Pope in the Vatican and the courts of Verona, Ferrara, Mantua, Milan, Rimini, and by the King of Naples. He stood in high esteem of the Gonzaga and Este families. He had many of his works wrongly ascribed to other artists such as Piero della Francesca, Albrecht Durer and Leonardo da Vinci, to name a few. While most of his paintings have perished, a good many of his drawings and medals have survived.
solana